Robert Svensson

Den lille rackarn föddes som liten ganska stor den 28 december 1983. Denna dag som då även kallades menlösa barns dag, numera känd som värnlösa barns dag. Han växte upp i den lantliga idyllen Upphärad och började redan som 5-åring att spela pingis i Trollhättans Bordtennisklubb. Det var inte bara bordtennisen som fångade Roberts intresse. Fotboll, skytte, tennis och ett ivrigt samlande på hockeybilder stod också högt i kurs. En annan fritidssysselsättning var att snatta grannarnas post för att sedan lägga den på balkongen.
            När han började lågstadiet i Upphärads skola var han minst i klassen. På första kvartsamtalet utmärkte han sig genom att bita i skolbänken. En kort karriär som gitarrplinkare i musikskolan klarades av utan minnesvärda framgångar. När det var dags att börja högstadiet var det Sylteskolan som stod för utbildningen av denna blivande pingismogul. Redan som 13-åring gjorde han debut i TBTK:s A-lag! Det var inom pingisföreningen som Robert för första gången träffade pingisoraklet Magnus Faxå. Övriga badbollar kom han i kontakt med först under gymnasiet, då de hamnade i samma klass. Den ständige följeslagaren blev Christoffer Nylén, som liksom Robert gick ett anpassat gymnasieprogram för att hinna med idrotten. Detta umgänge innebar att de båda fastnade i fikaträsket med kortspelet Skitgubbe som främsta tidsfördriv. Den nystartade kamratföreningen började dessutom festa så galet på Roberts 18-års dag att Robert både gick i fällan och startade badbolls årsdag.
            Pingisen tog mer och mer tid för det blonda yrvädret från Upphärad, bl.a. besökte han Japan, Tyskland, Polen, Frankrike, Italien, Schweiz, Österrike, Portugal, Spanien, Kina, Sydkorea, Brasilien, Grekland, Umeå, Långtbortistan och Taiwan. Plötsligt såg Robert att hans klasskamrater började förbereda sig för sin student. Va kul! tänkte Robert samtidigt som han upptäckte att han saknade minst 25 kurser för att själv ta studenten. I depression och frustration flydde han till Eslöv för spel i Elitserien i bordtennis. De övriga badbollarna tyckte däremot synd om den lille pojken och beslöt att åka ner och pigga upp honom. I fyllan och villan hittade Robert Caroline, en going till skåning som snart var förlovad med Robban. Killen ryckte upp sig och återvände till Trollhättan för ett bejublat återtåg, då han tog kamratföreningens första junior-SM guld påhejad av en vild badbollklack. Våren 2005 innebar också att Robert tog sitt och Eslövs första lag SM-guld samtidigt som de vann grundserien.
            Ett år senare stod han och Eslöv åter högst upp på prispallen samtidigt som Roberts personliga pingiskurva började peka allt brantare uppåt. Han hade under hösten 2005 20-0 i matchkvot i Elitserien, var nära att slå ut legenden J-O Waldner i SM-semifinal och han gjorde dessutom riktig debut i landslagsdressen vid lag-VM i Bremen där han fick möta dåvarande världsfyran Ma Lin.